Här ovan kan du se på en snabbt påkommen livestream av det sista tornerspelet vi hade under Wadköpings medeltidsmarknad 2017.
Det blev ett historiskt spel på flera sätt, bl a att en av riddarna gick helt in i en ny roll som kvinna i magdanskläder på hästryggen, hans… hennes… väpnare var inte sen att hänga på i tokerierna och klädde sig på matchande sätt. Väpnare utförde dessutom en magdans inför publiken på flera tusen personer! Starkt jobbat Jonathan!! Jo, Johan gjorde också bra ifrån sig som ”riddason”.
Som om inte det vore nog med dessa historiska händelser så slår Amasonen Reiven till och rider ”man-mot-man” för första gången någonsin! För att citera Maria Stendotter när hon skrev på Facebook om denna händelse:
Amasonen Reiven, mer känd som Hannah Jonsson
Hon driver en av de tuffaste form av turism – företag: hästturism och samtidigt som hon gör det hänger hon med oss på tornerspel runt om i Sverige.
Hon har alltid hakat på mina galna upptåg i tornespel – branschen o i dag impade hon på mig över alla breddar.
Hanna har aldrig ridit man mot man.
Men i dag när hon ledde spelet o kungen kommenderade man mot man som final sa hon: ”Maria, jag vill rida man mot man! Hjälper du mig?”
Skojar du! Jag hoppa av min häst, slet fram min hjälm o väpnarna fixade fram en lämplig sköld.
Sen var det dags!
Jag gick bredvid hennes häst upp mot podiet o peppa hela vägen:
”Du kommer fixa det hur lätt som helst! Det är som när du rider mot quintanen. Jag springer igång din häst till du är iväg på rätt spår!”
Hanna blev galet fokuserad. Hennes häst frustade o jag kände hur både hästens o Hannas adrenalinhalt ökade magiskt kraftfullt!
Härolden utropade startsignalen o så bar det iväg. Jag sprang igång med dem o när jag inte han springa lika fort längre skrek jag bara:
” Go Hanna Go!”
O Hanna sänkt lansen mot sin motståndare o satt den klockrent i skölden så riddarna for baklänges ur sadeln o flisen från den splittrade lansen rök om dem!
Den glädjen jag kände där o då kände jag i varenda cell!
Jag bara skrek!
Fy fanken vad jag kände lycka!
Jag sprang till Hanna medan publikens jubel var öronbedövande!
Hanna skakade i händerna så hon inte fick av sig hjälmen.
Jag hjälpte henne så hon snabbat kom ut på banan igen o fick ta emot folkets hyllningar.
O när hon sen passerade oss andra riddare i sitt ärevarv o vi med sann glädje o stolthet fick fälla våra fanor till hennes ära rann tårarna.
Denna goa tjej som jag hade som elev när jag jobbade som musiklärare o hon var 11 år, som jag släpat med på massa äventyr där hon haft sån tillit till mig o som jag kunnat gå i strid för när folk varit taskig mot henne bara för att hon är en tuff tjej som vågar ta plats o har sån jädra kämparglöd inom sig.
Att se hennes framgång o lycka fyllde mig i dag så extra mycket av värme o kärlek som bara en Amason-syster kan göra!
Fanken vad jag älska dig Hanna Jonsson ♡
Comments are closed.